Här är lite information för dig som vill börja med vinprovning eller som har provat några gånger och vill veta mer.

Vem kan prova vin?
Den som kan känna olika smaker på mat kan också lära sig att prova vin. Många har velat omgärda vinprovning med någon slags mystik. Detta är helt fel. Att prova vin kan liknas vid att lära sig cykla. Det fordras övning och tålamod.

Provningsvokabulär
Provning är en personlig upplevelse. Det kan därför vara svårt att hitta en gemensam vokabulär. Men vi måste försöka hitta gemensamma nämnare för att kunna kommunicera med varandra.

Övning och minne
Att dricka vin kan vara en ren njutning och fordrar inget större kunnande. Däremot fordras kunskap för att kunna bedöma ett vin professionellt. Denna kunskap kan man bara få genom provningar, där man tränar sitt doftminne. Utan tvivel finns det människor som har bättre utvecklat doftsinne än andra. Dessa har naturligtvis ett försprång i början, men en person med mindre bra doftsinne som har tränat mycket kan också bli en mycket bra provare. Minnet spelar också en viktig roll. Ofta är det minnet som brister och därför bör man alltid göra anteckningar som man sedan kan referera till.

Bedöm professionellt
Det är viktigt att ha perspektiv på det man lär sig. Bedöm ett vin professionellt och inte som en ”glad amatör”. Bedöm vinet för vad det är! Det går knappast att jämför en Vino Tinto med en Mouton Rothschild förutom att de båda är rödviner. Bägge vinerna kan dock vara mycket bra i sina respektive klasser. Vi provar för våra kunder! Var alltid ärlig mot kunden och dig själv när du provar.

Behöver man prova alla viner?
Svaret är NEJ. När man t.ex. lärt sig karaktären på ett enklare vitt bordeauxvin behöver man inte prova varje nytt vin av liknande stil som kommer in i sortimentet. Där räcker det med att läsa skriven varukaraktäristik.

Olika sätt att prova
Alla vinprovare behöver inte samma typ av information. Själva provningstekniken är den samma, men sammanställningen av informationen kan tolkas på lite olika sätt En inköpare måste. t.ex. göra en sammanställning av kvalitet, pris, tillgång på varan, producentens tillförlitlighet, varans utstyrsel, allmänna dryckestrender m.m. Vi som försäljare provar för att kunna rekommendera rätt vara till rätt kund. När vi provar ett vin bör vi inte i första hand utgå från vinets kvalitet utan dess användningsområde och vem som kan tänkas köpa denna typ av vin.

Rätt tempererade
Vita viner     11 – 13 grader
Rosé             13 – 14 grader
Röda viner   ca 18 grader = rumstemperatur
Öl                 10-12 grader

Duka till provningen
Glöm ej vattenglas och spottkoppar
Vänta i det längsta med att slå upp de vita vinerna eftersom dessa annars kan få fel temperatur

De sex provningsfaktorerna
1. Titta
2. Dofta
3. Smaka
4. Spotta
5. Notera
6. Sammanfatta

VAD BEDÖMS I EN PROVNING?
Utseende
Under denna rubrik bedömer man främst tre saker i vinet; färg, djup (färgintensitet) och klarhet.

Färg
VITA VINER
Alla vita viner innehåller naturligt färgämnen. Vissa viner har dock fler färgämnen än andra varför färgskalan går från i det närmaste färglöst via svagt gulgrönt, olika gula nyanser, gyllengult och slutligen gulbrunt.

Torra vita viner är som unga oftast mycket ljusa och blir mörkare med ålder. Söta vita viner har generellt en gul ton som unga och med ålder blir det först gyllengula och slutligen gulbruna.

Gulgrön. Unga vita viner kan ha en gulgrön nyans. Det är klorofyll som ger denna färgton. Vanligast är det hos viner från svalare klimat t.ex. i moselviner och Chablisviner. Däremot ser man sällan denna färgnyans i viner från varma odlingsområden.

Halmgul är en färg som är gemensam för många vita viner och då särskilt de torra varianterna

Gyllengul  är ingen onormal färg för torra viner. Det kan tyda på att vinet har en viss ålder eller att det fatlagrats. Oftast är dock gyllengult ett tecken på ett ungt sött vin t.ex. Sauternes.

Gulbrun. Många starkviner kan beskrivas ha denna färg. Vita bourgogner t.ex. kan ibland efter ungefär tio år utveckla en gulbrun nyans medan det kan ta upp till trettio år för en bra Sauternes att utveckla samma färg.

Maderiserad eller oxidationston. Gulbrun färg med inslag av orange eller en matt gulbrun färg tyder oftast på att viner är övermoget (oxiderat).

RÖDA VINER 
Vad vi betecknar som röda viner kan i själva verket variera i färg från blålila till bruna. Färgnyansen beror till stor del på vinets mognadsgrad, årgång och ursprung. Tillverkningsmetoden spelar också stor roll, bl.a. längden på den tid skalen har kontakt med musten, temperaturen under jäsningen, jäsningens längd samt om vinet fatlagrats. Vinets röda färg kommer från en grupp färgämnen i skalen som kallas anthocyaner. Det vanligaste sättet att utvinna färg är genom urlakning under jäsningen, med hjälp av den alkohol och värme som bildas.

Blålila är ett tecken på ett mycket ungt vin. Nästan alla röda viner har denna färg i början. Det är svårt att säga hur fort ett vin förlorar sin blålila färg. Detta är helt beroende på hur djup den ursprungliga färgen är.

Rubinröd brukar man använda som beteckning på de viner som börjat förlora sin ursprungliga blålila färg. Kan också användas som färgnyans på unga portviner (ruby port).

Röd brukar man använda för att beskriva viner som befinner sig mellan ungdom och mognad.

Tegelröd är en nyans som betecknar mognad hos vinet.

Rödbrun betecknar ett mycket moget vin.

Brun kan vara ett tecken på att vinet är mycket gammalt eller att vinet har åldrats för fort eller oxiderats, särskilt om vinet ger ett matt och tråkigt intryck.

Djup
Vinets färgintensitet kan berätta en hel del, särskilt i röda viner.

VITA VINER
Det kan vara svårt att bedöma djupet i ett ungt torrt vin. Skillnaderna kan vara mycket små och är relativt obetydliga. Ett torrt vin som lagras har en tendens att få djupare färg.
Det är betydligt lättare att bedöma djupet i söta viner. Djupet får dock inte förväxlas med den gyllengula färg som man kan se i gamla sauternesviner.

RÖDA VINER
Djup i kombination med färg kan ge en uppfattning om vinets ålder och mognadsgrad. Ett rödvin med kraftig färgintensitet och blålila färg tyder oftast på att vinet innehåller mycket garvsyra och en hel del andra komponenter. Detta finns för det mesta bara i viner som är välgjorda och kommer från en bra årgång. Vinets djup beror ofta på druvornas mognadsgrad och hur mycket druvor man tar ut per hektar; djup färg = mogna druvor och liten avkastning från starkt beskurna stockar, litet djup = dåligt mogna druvor eller för stort druvuttag per hektar. Litet djup kan även bero på dålig vinifiering.

Klarhet
Vita viner skall efter tillverkningens slut vara helt rena. Det är vanligtvis bara röda viner som förväntas få färgfällningar. Välgjorda viner bör även ha lyster. Vinet bör inte innehålla främmande partiklar eller slöjliknande fällningar.

Doft
Vikten av att dofta på ett vin är ofta underskattad. Enbart doften kan ge mycket viktig information. Det första intrycket är oftast det viktigaste!
Det bästa sättet att dofta på ett vin är genom långsam inandning genom näsan. Man bör inte använda sig av kraftiga och snabba inandningar då dessa har en tendens att bedöva doftsinnet.
Doften på ett vin kan vara av två typer; den som påminner oss om någon annan doft samt den som mer eller mindre påminner oss om rena kemiska dofter.
Ju mognare ett vin är desto viktigare blir doften när man skall bedöma vinet.

Det går aldrig att läsa sig till kunskap om doftassociationer, då dessa är mycket personliga upplevelser. Man måste träna! Med tiden lär man sig hitta fler och fler egenskaper i doften. Man kan dela upp doften i renhet, arom, ålderston samt djup (intensitet).

Renhet
Med renhet menas att viner doftar vin utan några ”orena” dofter t.ex. rutten kål. gamla strumpor, bittermandel eller vinäger.
Svavel, som i doften påminner om tändsticksplån, är vanlig i vita viner. Den försvinner oftast vid luftning av vinet.

Arom
Här associerar man till olika sorters frukter, bär, blommor, kryddor osv.

Ålderston
När ett vin mognar övergår doften ofta från att ha varit bärig till en mycket mer komplex doft. Den kan då få inslag av multnande löv, mossa, kanel osv.

Djup
Doften kan beskrivas som stor eller liten – ofta beroende på vinets utveckling. ”Knuten” är ett ord som ofta används om icke mogna viner. Denna beteckning kan vara svår att förstå. Om man tänker på ur en rosenknopp doftar i jämförelse med en fullt utslagen ros kan man ana sig till en förklaring. Används aldrig knuten om ett vin som från början är i avsaknad av arom.

Smak
Smaken skall i första hand bekräfta de slutsatser man dragit av utseendet och doften. Genom smak kan man endast särskilja sött, surt, salt och bittert. Det är viktigt att ta en ordentlig klunk vin i munnen när man provar och inte hålla på och små smutta. När man bedömer smaken är det vinets torrhetsgrad, fruktsyra, fyllighet, garvsyra, balans och eftersmak som avgörs.

Torrhetsgrad
Det är relativt enkelt att avgöra vinets torrhetsgrad. Detta är kanske viktigast när man bedömer vita viner. Innehåller vinet hög fruktsyra kan man lätt felbedöma vinets söthetsgrad, då syran har en tendens att dölja sockenhalten.

Fruktsyra
Fruktsyra är en betydelsefull beståndsdel i ett vin. Den ger vinet friskhet, renhet och i viss mån lagringsduglighet. Fruktsyran kan i ett vin döljas av hög socker- och glycerolhalt.

Fyllighet
Vinets fyllighetsgrad är huvudsakligen en kombination av alkoholhalt och extraktrikedom.

Garvsyra
Garvsyran är den strävhet man känner i vinet. Den fäller ut proteiner och fungerar som ett slags konserveringsmedel i vinet. Hög halt av garvsyra är mycket viktig om man vill lagra ett vin.

Balans
Detta är vad de flesta vintillverkare eftersträvar. Med balans menar man att vinet alla beståndsdelar harmonierar med varandra. Många beståndsdelar i ett vin skulle upplevas otrevliga om man provade dem separat, men i kombination med varandra bildar de en harmonisk enhet.

Eftersmak
Man kan till viss del avgöra ett vins kvalitet på hur lång eftersmaken är. Med eftersmak menar man den smak som ligger kvar i munnen efter man svalt eller spottat ut vinet. Ett välgjort och extraktrikt vin lämnar ofta en lång eftersmak.

Sammanfattning

Det är inte konstigt att man måste sammanfatta alla intryck man får under en provning. Många som provar vin har dock en tendens att bedöma alla intryck separat och då gärna påpeka alla små fel de tycker sig kunna hitta. Helheten är det som är viktigt. Det är också viktigt att man bedöma vinet för vad det ger sig ut för att vara. Ett dyrt och prestigefyllt vin bör därför få en hårdare bedömning än ett enkelt och billigt vin. Den viktigaste sammanfattningen för en säljare att göra är vinets användningsområde och vilken kund som kan tänkas köpa denna typ av vin.

En enkel mall för vinprovning hittar du här.